Namibia .. Vi längtar efter en ny resa

Namibia – vi längtar och har så smått börjat dra i trådarna hur vi ska göra och framförallt när vi ska åka. Jag arbetar utan anställning och enbart på kontrakt så jag måste planera noggrant för att få mitt arbete, min mans semester och ekonomi inte minst att sammanfalla så allt fungerar. Jo – jag jobbar och sparar – det är så det ser ut för oss och vi har ju också en hel del knep vi tar till för att maximera vårt resande. Jag skrev om detta igår och tänker att kan jag så kanske någon annan vill resa billigt och ibland gratis. Kika på det blogginlägget >HÄR<

Första resan blev dramatisk, den blev inte riktigt vad vi hade förväntat oss. Efter några dagar skadades min man allvarligt i en jeep-olycka och vi fick kämpa på ett sätt vi aldrig gjort tidigare. Trots detta kopplade vi ändå av dagarna innan och fick uppleva Namibias gästvänliga natur så mycket att vi valde att åka igen året efter. Vår guide lärde oss mycket om djuren och hur det fungerade med klimatet samt hur de olika årstiderna påverkade jakt, djur och natur. Vi var helt enkelt inte färdiga med Namibia, känslan av att åka tillbaka fanns hos oss båda.

Olyckan var en olycka och något sådan kan man aldrig förutse. Min man fördes till Windhoek i bakre utrymmet på en madrass i en WW-buss.. en färd på 2 timmar på grusväg. Känslan av oro och ensamhet kom över mig men hjälpen vi fick och stödet på plats var fantastiskt. Min man kom till ett privatsjukhus i Windhoek – MediClinic med hjälp av SOS international. Vården där var fantastisk och även om vår drömresa fick ett slut vi aldrig kunde förutse ser vi båda tillbaka med glädje på det vi fick uppleva. Under hans tid på sjukhuset fick jag bo B&B och satt vid hans sida från tidig morgon till sen kväll. Han överlevde och vi kom nära på ett vis vi på något vis är tacksamma för. Man lever bara en gång.

DSC_0304

Så vi åkte igen…

Denna resa gick också till Namibia och även denna genom Williamssafaris som vi också åkte med första gången. Eva som var vår kontakt var så oerhört värdefull efter den första resan. Jag kände mig verkligen inte modig där nere med en man som jag inte var klar över om han skulle överleva eller inte .. Eva var min livlina och jag kommer alltid vara tacksam över den medmänsklighet hon visade.

Resan blev fantastisk cch jag köpte med mig ett Tamron 150-600 objektiv och fick oändligt med foto som vi fick så mycket glädje genom. Jag fotograferar med en Nikon D3200 och det räcker väldigt långt för mig. Kalus och Fani som våra guder och tillika bröder heter på Game Ranch Transvaal helt underbara, så skickliga och naturligtvis utbildade och certifierade proffesional hunters.

Jakten blev fantastisk och vi fick så mycket upplevt att vi blev förälskade på riktigt denna gång i Namibia som land. Vi kände som första gången att vi inte blev färdiga med landet och känslan att åka tillbaka finns där hela tiden. Så ja – det blir en resa till. Det jag gruvar mig för mest är faktiskt flygresan. Det är jobbigt att resa 10 timmar från Frankfurt och att ta buisnessclass är ett alternativ som jag inte riktigt vill ta till, det är så galet dyrt att flyga riktigt bra. Nåväl – kanske beroende på hur mycket jag kan arbeta samma så blir det bättre säten men vi får se .. Det finns alternativ flygväg via andra länder men det tar å andra sidan längre tid.

Om någon har frågor kring vapen, tull, att hyra vapen ja.. vad man nu kan undra om så kontakta gärna.

.image

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *